Gud helar på många sätt. Eftersom det är Gud som skapat förnuftet, och är källan till all visdom, så är det också Gud som står bakom den medicinska vetenskapen. Därför bör han få all ära även när vi får hjälp genom till exempel läkemedel och kirurgiska ingrepp. Det finns alltså ingen motstridighet i att vända sig till sjukvården för att få hjälp med sina symptom fastän man är kristen. Det är ingen brist på tro att förvänta sig att Gud kan hjälpa genom olika vetenskapligt beprövade vårdinsatser, inget att känna skuldkänslor för.

Gud helar naturligtvis också genom att göra direkta mirakel med omedelbar verkan. Det kan ofta bevittnas på en Helandesöndag eller en konferens på Arken. Vittnesbörd kan läsas på hemsidan. Ofta är det enklare att märka det omedelbara helandet när det berör den fysiska hälsan, t ex att smärtan försvinner, benet växer ut eller hörseln förbättras. Visst får också många omedelbar lindring för sina psykiska besvär, t ex ångesten avtar eller sömnproblemen försvinner genast. Men ofta är det svårare att mäta och bevisa ett psykiskt helande, vilket gör att vi inte hör lika många vittnesbörd om dramatiska helanden på det området.

På det själsliga, psykiska området är helandet oftast en process. Det blir lättare att ta emot en förändring när den kommer långsamt, så att man hinner anpassa sig till förändringen och den blir bestående. Årligen får vi på Arken se hur många personer tar emot helande och upprättelse på Upprättelselinjen/Hälsosteget, som ett resultat av ett helt läsårs process. Många hjälpsökande går också via Arkens helandecenter, helandedagar och konferenser och vi ser stora positiva förändringar i deras liv.

Var kommer då medicinerna in i bilden, och hur ska man förhålla oss till dem då vi väntar på helande, under helandeprocessen eller efter att man fått ta emot sitt helande?

När ett omedelbart klart helande ägt rum, ska man uppsöka sin läkare och få en medicinsk bedömning av det nya hälsotillståndet. Oberoende av om läkaren är kristen eller inte kan han/hon ju konstatera förändringen i hälsotillståndet, och kommer då att vidta de rätta åtgärderna, t ex börja en nedtrappning av medicinen. På egen inrådan ska man aldrig fatta beslutet att avsluta en medicinering, det vore ansvarslöst.

Under helandeprocessen, t ex då man gradvis blir bättre från en depression, ska man också ha en kontinuerlig läkarkontroll för att uppskatta när behovet av medicin kanske börjar minska. Vid t ex depression ska man fortsätta medicineringen ännu en tid efter att symptomen har avtagit, för att förhindra återfall. Och det skadar det inte att göra heller fastän Gud skulle stå bakom tillfrisknandet. Följ alltså läkarordinationen även här, och lämna inte läkarkontakten.

Medan man väntar på sitt helande kan det ju finnas dagar och stunder av tro på att man nog klarar sig utan mediciner, eller rent av att man vill testa Gud om man redan fått sitt helande. Det kan vara direkt farligt om man då på eget bevåg minskar eller avslutar sin medicin. Detta är alltså ingen troshandling eller bevis på att man har stark tro och litar på Gud, utan Gud tål att man väntar tills han är helt klar med sitt jobb i själen. Vår rekommendation är, att man i stället börjar välsigna sin medicin och tacka Gud för den hjälp man får genom medicinen. Och fortsatt använder den enligt sin läkares ordination tills läkaren kan konstatera helandet och föreslår en nedtrappning av medicinen.

Mikaela Blomqvist-Lyytikäinen
Psykiatriker, Hälsolövets läkarmottagning