Under hösten 2022 planeras följande annonser att komma ut:

Aftonbladet helsidor:

Kultur och Nöje 14/9

Höstguiden 27/10

Julguiden 30/11

Vinterguiden 15/12

Aftonbladet Sthlm/Mälardalen halvsidor:

Hösten hemma 22/9

Vintern hemma 22/12

SvD helsidor:

Höstguiden 27/9

Hem & Villa 26/10

Unika hem 29/11

Underbara vinter 14/12

Den 24 mars annonserade vi i Aftonbladet och den 29 mars i SvD Sydväst om Lovsång. Läs mer.

Denna annons kommer ut inför Påsken.

Om du vill veta mer tron på Jesus är du välkommen att träffa pastor Linda Bergling i Arken följande söndagar  17/4, 8/5.  Anmäl dig till [email protected].

Här kan du läsa vittnesbörd om hur Linda tog emot Jesus i sitt hjärta.

Jag öppnar mitt hjärta för Himmelens Konung

”Linda, Jesus älskar dig”, sa de. ”
Vi vill att du ska få möta honom. Tidsnog får du också svar på dina frågor, vi är här från olika håll för att tillbedja och möta Jesus.”

Jag förstod inte vad de talade om. Deras ansikten glödde, som om det brann en eld inom dem. ”Nu ska vi inte diskutera mera”, sa Gösta och satte ifrån sig sin kaffekopp. En ung flicka tog fram en gitarr och började sjunga: ”Jesus, du är all kärlek och renhet. Jesus, du är min Herre och vän. Jesus vi älskar, Jesusvi älskar ditt namn.”

De lyfte upp händerna som killarna hade gjort i kyrkan. Jag såg att de såg någon, en som jag inte kände. Från deras ögon rann tårar av kärlek. Jag började må dåligt och skruvade förläget på mig igen. Jag kunde inte sluta svettas i händerna, och fick ideligen torka av dem på min svarta klänning.

Mitt i allt detta hände något märkligt.

Det hördes en ljuvlig sång. Jag visste inte att det kallades sång i Anden, att det fanns en Andens nådegåva som hjälpte människor att uttrycka sin kärlek till Jesus på det här sättet. Men det lät så vackert.1 Olika röster blandades med varandra, tonerna steg och sjönk. Det var som om en kör sjöng fastän de inte hade någon dirigent. Sången föddes fram, den porlade fram ur deras hjärtan. Gösta höjde sin röst. Den var starkare och mörkare än de andra rösterna och hördes mest. För mig kändes den rösten som en liten fågel som suttit instängd under en längre tid och nu ville sjunga högst av dem alla. Jag visste inte vilka stora steg Gösta tagit, vilket pris han betalt för att få gensvara och uttrycka sin kärlek till Jesus. Det var så vackert att jag blev häpen och förstummad.

Vad var det som hände? Det hördes också röster som kändes som om de kom från en, för mig, främmande värld. Då hörde jag den inre rösten igen. Maningen var tydlig, men inte lika påträngande som jag upplevt den vid Mikaelskyrkan. Nu var den som en stilla smekning, som en vind som rörde vid mitt hjärta.

”Får jag komma in i ditt hjärta och bli din frälsare och Herre?”

Frälsare och Herre? Jag förstod inte vad det betydde eller vilka konsekvenser det skulle få. Jag anade ändå att min räddning hade kommit. Jag fick en kärleksförklaring från himlen och mötte en kärlek, som skulle bli större och mer betydelsefull än all jordisk kärlek som jag någonsin upplevt. Bilder från mitt liv spelades upp i mitt inre som gången när jag tackade nej till inbjudan, och bad Jesus gå, sedan jag gråtit floder hela natten. Jag såg också de platser jag bott på sedan dess, Umeå, Afrika, Paris och Uppsala. Det var svåra, smärtsamma, tomma och ångestfyllda år, som givit mig den erfarenheten att ingenting i den här världen kunde möta mina djupaste behov. Rummen i min själ hade blivit alltmer tillbommade, tills jag bara levde i ett enda rum, ett ”överlevnadsrum”, för att inte helt gå sönder.

Jag visste att om jag sa nej, kanske jag aldrig mer skulle få en möjlighet att säga ja. Han knackade igen. Ja, jag skulle nog kunna tänka mig att bjuda in honom i ”överlevnadsrummet”, men alla de andra rummen då? Tänk om han skulle titta in i dem? Allt dåligt jag hade gjort, alla felaktiga val och handlingar. Alla ord, all smuts, allt svek, alla som jag hade sårat och utnyttjat för min egen vinning och egna behov. Jag visste inte att det kallades synd, men jag kände mig oren i den stunden och undrade vad Gud skulle säga om jag lät honom komma in i mitt hjärta. Skulle han vilja bo i en sådan rivningskåk? Jag hade en vacker fasad, men min själ var som ett stort, öppet sår. Skulle han trivas där? Skulle vi kunna få gemenskap vi som kom från så olika världar? Skulle hans värld kunna bli min? Jag tvekade. Alla runt omkring mig fortsatte att sjunga stilla, sången steg och sjönk. Ingen verkade se den kamp som pågick i mitt inre.
Skulle jag säga ja, skulle jag säga nej?

Vad skulle hända med allt

Vad skulle ske med min utbildning? Jag läste tredje betyget i sociologi, med inriktning på kriminologi. Jag höll på med min avhandling och ville fortsätta att göra mina analyser på marxistisk grund. Kunde jag göra sådant när himmelens konung ville bo i mitt hjärta? Kunde man vara marxist och kristen? Kunde man demonstrera mot Vietnamkriget och hata USA? Många tankar for genom mitt huvud. Vad skulle kamraterna säga?

De här tankarna kom och gick under några minuter, kanske sekunder. Tidsbegreppet försvann. Jag var som en drunknande som visste att frälsarkransen var utkastad. Det enda jag behövde göra var att fatta tag i den.

Varm, kärleksfull och nära

Jag sa ja! Ett enkelt och tydligt: ”Ja, du får komma in i mitt hjärta!” Jag öppnade mitt överlevnadsrum, och sedan ställde jag själens alla rum på vid gavel. Vad skulle Jesus säga? Jag förväntade mig att han genast skulle säga: ”Sluta med det och med det, och be dessa människor om förlåtelse. Usch, så ostädat det är i din själ. Nu ska här äntligen bli ordning.”

Men istället var det alldeles tyst. En tystnad som var varm, kärleksfull, och obeskrivligt nära, så nära som ingen person kommit mig i hela mitt liv. Och ändå kände jag mig trygg. En förunderlig känsla genomströmmade hela min kropp. Ur tystnaden kom rösten som sedan aldrig lämnat mig: ”Linda, jag älskar dig.”