I år är det femtio år sedan Linda Bergling, som då var en engagerad vänsteraktivist, gjorde en frälsningsupplevelse och totalt ändrade livsinriktning. Lika engagerad som hon varit för djur och natur och vänsterideologin blev hon som anhängare till Jesus Kristus.

Sitt andliga hem fick hon i Svenska kyrkan, där hon kom in i den karismatiska rörelsen, vilken innebar en vitaliserande andlig förnyelse.

– I den förnyelserörelse jag kom in i var det främst tre personer som kom att betyda oerhört mycket för mig: Gösta Hök, direktor vid Stockholms teologiska institut, var som en andlig far för mig. Det var i en bönegrupp i hans hem som jag blev frälst, och det var Gösta som inspirerade mig till att utbilda mig till diakon.

– När jag sedan kom till västkusten var biskop Bertil Gärtner och Fredrik Brosché, teolog, psykoterapeut och präst, viktiga inspiratörer.

Redan som nybliven kristen i början av 70-talet reagerade Linda starkt emot att Svenska kyrkan, i stället för att bejaka den karismatiska förnyelsen, öppnade för en österländskt inspirerad nyandlighet. Tillsammans med de vänner som berörts av den karismatiska väckelsen tog Linda avstånd från den utvecklingen.

– Vi befarade att om det inte gavs större utrymme för Andens gåvor, förbön och inre helande i Svenska kyrkan, så skulle tekniker inspirerade av österländsk andlighet överta Guds andes plats, minns Linda.

Grunden till detta paradigmskifte lades då prästen Hans Hof grundade Rättviks Meditationscenter 1972 och introducerade zenmeditation i Sverige. Linda var med på en retreat i Rättvik redan i början av den epoken, då Hans Hof undervisade om zenbuddistisk böneteknik.

– Tillsammans med flera andra vägrade jag att delta i detta, trots att jag på den tiden inte visste mycket om vad österländskt inspirerad nyandlighet innebar. Men i mitt inre upplevde jag hur den helige Ande varnade mig starkt för att ta omvägen via nyandlighet och främmande religioner för att lära känna Jesus.

Biskop Bertil Gärtner var den som förrättade Lindas vigning till diakon. Hon började sin tjänst i Brämaregårdens kyrka i en förort till Göteborg. Utöver sin diakonitjänst fick hon biskopens välsignelse att predika i olika sammanhang.

Linda blev också inbjuden att delta i en nybildad grupp, kal­lad Kyrklig förnyelse och som så småningom utvecklades till Oasrörelsen. Biskop Gärtner välkomnade och var personligt engagerad i den andliga förnyelsen.

– När jag vigdes till diakon hade jag hade inga andra tankar än att vara Svenska kyrkan trogen resten av mitt liv. På mina resor ute i landet märkte jag att det fanns en stor längtan efter andlig förnyelse. Där stod jag i min svarta diakondräkt och såg hur Guds Ande verkade och människor blev välsignade, men tyvärr fanns det ingen öppenhet för detta inom kyrkan i stort, säger hon.

För Linda gick utvecklingen åt ett annat håll och hon blev alltmer engagerad i sammanhang utanför Svenska kyrkan. Hon tog tjänstledigt från sin diakontjänst och engagerade sig i den frambrytande Trosrörelsen. År 1983 startades Livets Ords bibelskola, där Linda undervisade de första åren.

När hon några år senare tillsammans med sin make, den tidigare prästen Gunnar Bergling, grundade församlingen Arken i Kungsängen, lämnade hon och hennes man Svenska kyrkan.

Samtidigt fortsatte den österländska andligheten och tekniker för avslappning och meditation, såsom mindfulness och yoga, sitt segertåg inom Svenska kyrkan.

Linda upptäckte att många andra hon kom i kontakt med, inom kyrkan och inom skola, vård och omsorg, var lika okunniga som hon om rötterna till allt detta. Hon beslöt sig därför att närmare studera österländska religioner och dess inverkan på de nya tekniker som introducerades.

– Ända sedan jag kom till tro har det varit min övertygelse att det är i den personliga relationen med Jesus som människor finner verklig inre vila och frid. Under mina år som predikant och själavårdare har jag mött många som blivit vilseförda och hamnat i mörker sedan de öppnat för andliga tekniker, påverkade av österländsk andlighet.

– Min erfarenhet är att dessa, så kallade neutrala metoder, inte går att frikoppla från sina ursprungliga rötter, säger hon.

En linje som Linda under lång tid drivit hårt i sina kontakter med myndigheter inom skola, vård och omsorg är behovet av en ”andlig varudeklaration”. Med detta menar hon att varje teknik och metod som förespråkas måste åtföljas av en saklig information om vad dessa övningar innebär och vilket ursprung de har. Utifrån den informationen kan var och en bedöma om man verkligen vill gå in i detta.

– Jag möter många i kristna sammanhang som inte förstår skillnaden mellan den helige Ande och exempelvis oneness blessing, yoga, mindfulness och djupmeditation. Genom att öppna för inflytande från österländsk religionsfilosofi utestängs människor automatiskt från den sanna upplevelsen av den helige Ande. Det är jättefarligt att blanda ihop exempelvis oneness blessing med Guds ande, säger Linda allvarligt.

Hon förklarar att hon i flera decennier haft planer på att skriva ett öppet brev till Sveriges ärkebiskop och uttrycka sin stora oro över utvecklingen i Svenska kyrkan på detta område. På frågan varför hon dröjt så länge med detta har Linda bara en förklaring, nämligen att hon inte upplevt att hon fått klartecken för detta – förrän nu.

I brevet, som publicerades i Världen idag i onsdags (12/1), vill Linda ha svar på varför österländska tekniker fått så stort utrymme inom kyrkan.

– Jag skriver till ärkebiskop Antje Jackelén därför att det är hon som har det yttersta ansvaret för att prästernas vigningslöften verkligen efterlevs. Ärkebiskopen har också yttersta ansvar för att Guds ord förvaltas rätt och att kyrkans bekännelseskrifter efterföljs.

– Som kristna har vi svaret på människors längtan efter Gud och det svaret finns i en personlig relation till Jesus. Det går inte att jämföra eller jämställa med mänskligt konstruerade förvrängningar, fortsätter Linda.

Linda är mycket tydlig med att det inte finns någon neutral andlighet. Hon varnar för att onda makter är bedragare som kan framstå som ljusets ängel och att människor i början kan känna viss frid och vila.

Men hon ger också exempel på att när tankarna töms i djupmeditationen så öppnas sinnet även för falskhet och bedrägeri, som kan leda till psykisk ohälsa.

– Jag skulle vilja vädja till de präster som ser faran med det nyandliga inflytandet att öppna för det självklara kristna alternativ som människor innerst inne söker. Jesus är den ende som står för sanning och nåd i samma person och han behöver få det utrymme han är värd.

– Öppna för förlåtelse, omvändelse och ge utrymme för Andens nådegåvor, det är vad oroliga människor behöver i dag. Varför bara erbjuda surrogat, när vi har den äkta varan? avslutar Linda retoriskt.